Betchji

Det är onsdag kväll den 28/12.. Mamma och jag är ute och går med hundarna. Jag känner plötsligt att det rinner till och det blir blött och varmt. Under promenaden händer samma sak 2 gånger. Väl hemma sätter jag på mig en binda och under natten får jag byta trosor 2 gånger. Jag ringer förlossningen på morgonen och vi får en tid för undersökning. Vi åker upp och det konstateras att vattnet har gått. Vi pratar med en läkare och vi kommer överens om att jag ska sättas igång den 1/1 om värkarna inte kommer igång innan dess. Vi får en tid på fredagen vid 8.30 för en kontroll.

Vi åker hem och jag lägger mig och sover. På kvällen har vi kompisar här och Ewe färgar mitt hår. Jag har inga som helst känningar! Går och lägger mig och sover hela natten.

Vaknar vid 06 och världen har satt igång. Jag väcker Linus och säger att det har satt igång. Sen går jag ner och ringer förlossningen. Dom vill att vi ska komma in vid halv 9 ändå. Jag har nu typ 5 min mellan värkarna som gör ganska ont. Linus ringer sin mamma som kommer för att vara med Vincent!

Bilresan till sjukhuset går helt ok och väl framme får vi veta att jag är öppen 5 cm och att vi alltså kommer att bli inskrivna och förmodligen bli föräldrar idag. Klockan är 9.15 när vi skrivs in och får ett rum där vi ska tillbringa dagen!

Jag får inte bada som jag hade tänkt pga infektionsrisken då mitt vatten redan gått så jag ställer mig i duschen. Sen får jag ett dropp som också det är mot infektion. Det går ganska bra så länge jag är i duschen men efter ett tag är jag fruktansvärt trött och känner att jag vill vila lite. Efter en undersökning vid 10.30 är jag öppen 7 cm men barnmorskan upptäcker att hinnblåsan inte har spruckit vilket gör att bebisens huvud ligger väldigt högt upp. Pga detta får jag inte ligga ner utan måste stå och gå så att den ska spricka av sig själv. Barnmorskan föreslår smärtlindring men jag vill inte ha! Nu är det riktigt jobbigt och värkarna är väldigt smärtsamma och täta... Jag är så fruktansvärt trött och somnar i princip ståendes mellan värkarna!

Efter ett tag känner jag ett fruktansvärt tryck och får lite panik! Jag provar lustgasen typ 3 värkar men gillar det inte alls. Nu är jag öppen 9 cm och efter mycket kämpande spricker äntligen hinnblåsan! Det var som en befrielse.. Vattnet for över hela rummet! Och nu gick det verkligen undan! 4 krystvärkar senare får jag upp min lilla son på bröstet! Klockan är då 12.56 den 30/12.. Lilla Noel ville bli en 11 och inte en 12.. ;)

Jag fick verkligen kämpa den här förlossningen.. Till slut reagerade min kropp genom att börja skaka pga smärtan. Det gick ju fort även den här gången men som sagt, smärtan upplevde jag värre den här gången. Jag hade väl kanske föreställt mig en liknande förlossning som med Vincent men det blev det inte!
Även Linus tyckte att det var jobbigare den här gången. Barnmorskan fick till och med påminna honom om att andas på slutet! :) barnmorskorna som var med oss hela vägen från inskrivning till födelse var helt underbara! Fick till och med höra att jag var som gjord för att föda barn! ;) det kändes dock inte så direkt efter. :/ jag hade lika tur den här gången. Fick inte sy ett enda stygn och jag kände mig relativt pigg och fräsch efteråt!

Lilla älskade Noel föddes alltså 1 dag före BF. Han vägde 3915 g och var 51 cm lång. En riktig liten goding med mycket mörkt hår, blåa ögon och en jättefin hudfärg (dock lite gulsot)..
Inte ett dugg lik sin storebror till en början. Det har dock ändrats nu tycker jag! :)

Nyårsafton tillbringade jag och Linus på BB tillsammans med vår nyfödda son som just då inte hade fått något namn. På söndagen fick vi åka hem till den stora killen som till slut fick välja namn åt sin lillebror. Det blev alltså en liten Noel..

Världens finaste Noel!!! <3