Betchji

Oj! Vet inte vart jag ska börja så jag tar det väl från början då!

Det är söndag kväll och vi har myskväll med Ewe&Antton.. Sitter och kollar på tv och äter chokladpudding. Jag hade under dagen märkt på Noel att han började bli riktigt snorig igen och han började låta ansträngd när han andades! Senare på kvällen blev det bara värre.. Ewe ringde sin mamma som jobbar uppe på barn och hon tyckte att vi skulle komma upp direkt! Så vid 22 åkte Ewe med mig upp till sjukhuset. Han blev undersökt och fick prova att inhalera och då blev det bättre. Förmodligen var det Rs och vi blev inskrivna direkt!

Måndagen funkade bra. Lilleman åt fortfarande bra och han mådde ok. Han fick inhalera var 3.e timma och det blev bättre av det. Vi fick åka hem en sväng på kvällen och hämta kläder och äta lite..

Tisdag! Det går verkligen upp och ner. Ena stunden hostar han som en tok och det väser och piper när han andas. Och andra stunden verkar han må helt ok. Han äter fortfarande bra men nu har vi börjat amningsväga honom för att se att han verkligen får i sig tillräckligt med mat. Det börjar bli frustrerande att ena stunden få höra att man kanske får åka hem på kvällen för att sen få besked att det låter sämre. :(

Onsdagen börjar som vanligt. Inhalerar och äter bra. Framåt kvällen märker jag att han börjar bli slö. Han äter sämre, hostar hela tiden och kommer inte till ro. Efter mycket om och men somnar vi i alla fall men när sköterskorna kommer in vid 02 för att inhalera vänder allt. Han är hysterisk, hostar tills han blir vit i ansiktet och blå om läpparna. Pulsen och syresättningen sjunker fort och en läkare kommer in. Allt går så himla snabbt. Helt plötsligt ligger han med slangar i näsan och sond. Jag hinner inte förstå nånting först! Hjälplös, trött, förvirrad, orolig och utmattad lyckad jag somna en stund vid 05 men vaknar av alla sköterskor som håller på med honom.

Torsdag! Jag vaknar vid 7 och är helt slut. Jag får lite information och som tur är är Helen, Ewes mamma där inne när jag vaknar och det känns tryggt. Dom berättar att dom tagit prov för att säkerställa att det är Rs han har fått och att han har luft och syre i slangen i näsan för att underlätta hans andning. Han får även mat genom sonden. Han är helt enkelt för trött och svag för att orka äta själv. Från och med nu har vi en sköterska inne i rummet dygnet runt! Läget är stabilt men han ser så liten och svag ut!
Vid 9 kommer Linus som fick vända på motorvägen när jag ringde och berättade. När han kom var det läkare inne på rummet och undersökte honom. Då bröt jag ihop! Jag hade försökt in i det längsta med att vara lugn och stark men nu brast det!
Den natten fick jag sova i ett annat rum. Det var med tunga steg jag lämnade lilleman med sköterskan. Men väl uppe på rummet somnade jag helt utmattad med 100 tankar farandes i huvudet.

Fredag.. Jag vaknar helt svullen och rödgråten. Natten har funkat bra för lilleman och läget är stabilt! En lättnad! Han får fortfarande lite syrgas och han inhalerar var 3.e timma.
På kvällen är han lite piggare och han börjar bli irriterad på alla slangar. Ett friskhetstecken enligt sköterskorna!
Jag lämnar min lilla kämpe vid 23 och går upp en våning och sover.

Lördag! Jag kommer ner vid 7.30 och han är mycket piggare! Det var som en sten föll från hjärtat! Vi tar bort andningshjälpen och han orkar till och med amma. :) sen får han sig ett bad vilket han bara älskar.
Så fort jag tittar på honom och börjar prata med honom skiner han upp som en sol. Han snackar och skrattar hela dagen och man ser en enorm skillnad på honom! Han ammar varje mål och klarar sig utan andningshjälpen hela dagen och natten. Natten var hur mysig som helst. Att få somna med sin lilla son i sina armar efter flera dagar med oro, hjälplöshet och rädsla var helt underbart! Lilla Noel tyckte nog samma. Han sov som en stock hela natten och han riktigt gosade bredvid mig där han låg! <3

Idag har läkaren undersökt honom på morgonen och alla värden är jättebra. Han syresätter sig bra och äter fulla mål! Det låter dock fortfarande lite på lungorna så vi blir kvar tills det är borta. Jag åker inte härifrån fören min lilla pojke är frisk! Inga bakslag här tack!!!
Han ligger just nu här bredvid och sover gott. Min lilla kämpe!

Lite tankar och känslor skriver jag om sen. Det här blev ett väldigt långt inlägg som ni nog inte kommer orka läsa! ;)

Tack till alla som har stöttat och brytt sig.. Det betyder jättemycket!

Ha en fin söndag och ta hand om varandra!

Kram från oss