Betchji

Som jag sa tidigare så har den här veckan varit den jobbigaste i mitt liv och en stor prövning! Både som mamma, som sambo/flickvän och som människa över huvud taget! Man hittar nya styrkor och nya svagheter hos sig själv som man aldrig behövt använda sig av tidigare...

Jag har innan det här trott att jag har känt mig själv bra och att jag har vetat vilken typ av människa jag är. Men när man hamnar i en sådan här situation förändras bilden av sig själv och livet får en helt ny mening.
Jag var stark och kände att jag kunde hantera situationen de första dagarna även om jag varje kväll somnade med en oro och en rädsla. Rädsla att tappa kontrollen och att se sitt barn kämpa utan att kunna hjälpa till.
På onsdag natten hände just detta. Noel blev riktigt dålig och det fanns inget jag kunde göra. Att känna sig så maktlös är nog den värsta känslan. Att bara stå bredvid och titta på när ens lilla son får slangar nerstoppade i näsan samtidigt som maskinerna piper och han skriker hysteriskt gör att man blir rent ut sagt skräckslagen. Ändå försökte jag fortfarande hålla mig lugn och fast tårarna brände bakom ägonlocken höll jag tårarna tillbaka!

Jag gjorde det för Noels skull. Jag ville att han skulle känna sin mammas lugn. Jag var i det här läget villig att göra vad som helst för den här lilla pojken som låg och kämpade så mycket!

Samtidigt som man var livrädd och förvirrad själv var man tvungen att ringa sina nära och kära och försöka berätta om läget. Det var först då jag förstod vad som hade hänt! Och det var först när Linus kom som allt brast! Jag grät och grät.. Tårarna bara sprutade och jag all smärta försvann på något sätt. Min trygghet hade kommit och jag behövde inte kämpa och gå igenom det här själv! <3

Jag var orolig för Noel och jag saknade Vincent!

Som mamma tar man fram krafter man inte vet att man har när man föder fram barnen, samma krafter har man nog på något sätt i alla jobbiga situationer under barnens uppväxt. Det jobbiga var att jag fick plocka fram mina bara 6 veckor efter förlossningen. Det är orättvist! Ett barn som bara levt i 6 veckor ska inte behöva genomgå något sådant. Men han är och kommer alltid att vara en liten kämpe!

Vid sådana här stunder är jag fruktansvärt tacksam över min familj och alla fina vänner som ställer upp, stöttar och bryr sig!
Ni har hjälpt oss mer än ni anar! Tack!

Noel har efter den här veckan blivit en egen liten individ med en enorm vilja och med en livsglädje som lyst igenom all sjukdom.. Det är fantastiskt att man kan älska någon efter så här kort tid!
Mina barn är mitt allt och efter den här veckan kan jag utan att tveka säga att jag inte skulle tveka en sekund, jag skulle kunna dö för mina barn! <3

Jag har börjat se livet lite annorlunda efter det här! Ta vara på varje sekund och var rädd om era nära och kära.. Så tänker jag leva i fortsättningen.

Godnatt på er!

Oj! Vet inte vart jag ska börja så jag tar det väl från början då!

Det är söndag kväll och vi har myskväll med Ewe&Antton.. Sitter och kollar på tv och äter chokladpudding. Jag hade under dagen märkt på Noel att han började bli riktigt snorig igen och han började låta ansträngd när han andades! Senare på kvällen blev det bara värre.. Ewe ringde sin mamma som jobbar uppe på barn och hon tyckte att vi skulle komma upp direkt! Så vid 22 åkte Ewe med mig upp till sjukhuset. Han blev undersökt och fick prova att inhalera och då blev det bättre. Förmodligen var det Rs och vi blev inskrivna direkt!

Måndagen funkade bra. Lilleman åt fortfarande bra och han mådde ok. Han fick inhalera var 3.e timma och det blev bättre av det. Vi fick åka hem en sväng på kvällen och hämta kläder och äta lite..

Tisdag! Det går verkligen upp och ner. Ena stunden hostar han som en tok och det väser och piper när han andas. Och andra stunden verkar han må helt ok. Han äter fortfarande bra men nu har vi börjat amningsväga honom för att se att han verkligen får i sig tillräckligt med mat. Det börjar bli frustrerande att ena stunden få höra att man kanske får åka hem på kvällen för att sen få besked att det låter sämre. :(

Onsdagen börjar som vanligt. Inhalerar och äter bra. Framåt kvällen märker jag att han börjar bli slö. Han äter sämre, hostar hela tiden och kommer inte till ro. Efter mycket om och men somnar vi i alla fall men när sköterskorna kommer in vid 02 för att inhalera vänder allt. Han är hysterisk, hostar tills han blir vit i ansiktet och blå om läpparna. Pulsen och syresättningen sjunker fort och en läkare kommer in. Allt går så himla snabbt. Helt plötsligt ligger han med slangar i näsan och sond. Jag hinner inte förstå nånting först! Hjälplös, trött, förvirrad, orolig och utmattad lyckad jag somna en stund vid 05 men vaknar av alla sköterskor som håller på med honom.

Torsdag! Jag vaknar vid 7 och är helt slut. Jag får lite information och som tur är är Helen, Ewes mamma där inne när jag vaknar och det känns tryggt. Dom berättar att dom tagit prov för att säkerställa att det är Rs han har fått och att han har luft och syre i slangen i näsan för att underlätta hans andning. Han får även mat genom sonden. Han är helt enkelt för trött och svag för att orka äta själv. Från och med nu har vi en sköterska inne i rummet dygnet runt! Läget är stabilt men han ser så liten och svag ut!
Vid 9 kommer Linus som fick vända på motorvägen när jag ringde och berättade. När han kom var det läkare inne på rummet och undersökte honom. Då bröt jag ihop! Jag hade försökt in i det längsta med att vara lugn och stark men nu brast det!
Den natten fick jag sova i ett annat rum. Det var med tunga steg jag lämnade lilleman med sköterskan. Men väl uppe på rummet somnade jag helt utmattad med 100 tankar farandes i huvudet.

Fredag.. Jag vaknar helt svullen och rödgråten. Natten har funkat bra för lilleman och läget är stabilt! En lättnad! Han får fortfarande lite syrgas och han inhalerar var 3.e timma.
På kvällen är han lite piggare och han börjar bli irriterad på alla slangar. Ett friskhetstecken enligt sköterskorna!
Jag lämnar min lilla kämpe vid 23 och går upp en våning och sover.

Lördag! Jag kommer ner vid 7.30 och han är mycket piggare! Det var som en sten föll från hjärtat! Vi tar bort andningshjälpen och han orkar till och med amma. :) sen får han sig ett bad vilket han bara älskar.
Så fort jag tittar på honom och börjar prata med honom skiner han upp som en sol. Han snackar och skrattar hela dagen och man ser en enorm skillnad på honom! Han ammar varje mål och klarar sig utan andningshjälpen hela dagen och natten. Natten var hur mysig som helst. Att få somna med sin lilla son i sina armar efter flera dagar med oro, hjälplöshet och rädsla var helt underbart! Lilla Noel tyckte nog samma. Han sov som en stock hela natten och han riktigt gosade bredvid mig där han låg! <3

Idag har läkaren undersökt honom på morgonen och alla värden är jättebra. Han syresätter sig bra och äter fulla mål! Det låter dock fortfarande lite på lungorna så vi blir kvar tills det är borta. Jag åker inte härifrån fören min lilla pojke är frisk! Inga bakslag här tack!!!
Han ligger just nu här bredvid och sover gott. Min lilla kämpe!

Lite tankar och känslor skriver jag om sen. Det här blev ett väldigt långt inlägg som ni nog inte kommer orka läsa! ;)

Tack till alla som har stöttat och brytt sig.. Det betyder jättemycket!

Ha en fin söndag och ta hand om varandra!

Kram från oss

Vi är kvar.. Igår kväll var det tal om att vi skulle få åka hem och sova hemma för att sedan komma tillbaka och inhalera på morgonen. Så blev det inte! Han lät inte alls rolig igår kväll så vi blev kvar. Det går lite upp och ner tycker jag. Ibland låter det knappt något när han andas och ibland låter det förskräckligt.. Men det som är allra värst för honom är hostan. :/
Ibland blir han nästan blå i ansiktet och efter en riktig hostattack är han helt slut! Man känner sig så hjälplös!! :(

Men jag försöker behålla lugnet! Vi är kvar så länge Noel behöver, hur tråkigt och långsamt det än är.. Nu får du bli frisk älskade unge. <3

Läkarna är ändå imponerade över hans vilja och hans glada humör. Det borde i princip vara omöjligt att äta själv för honom och han skrattar och snackar gärna med alla som kommer in! :)

Nu väntar vi på läkarna och jag ska nog sätta på en film tror jag! Typ den 5.e filmen nu tror jag! ;) Noel sover gott på mitt bröst efter lite käk och medicin!

Saknar min stora lilla kille och min älskade Linus massor! Men snart är vi hemma igen! Friska, pigga och glada!

Ha en bra onsdag!

Kram från oss

Glad alla hjärtans dag på er!

Noel&jag har sedan i söndags kväll legat på barnakuten för att lillskrutt har fått Rs.. Förbannade sjukdom! Han är dock en riktig liten kämpe som inte låter viruset påverka honom så mycket som det borde. Mellan alla prover, kontroller och inhalationer är han en glad liten kille med god aptit! ;) det är jag tacksam för!

Igår fick vi åka hem en sväng på kvällen. Vi käkade mat hos mamma&pappa, jag hann ta en dusch och hämta rena kläder! Det var jätteskönt men det kändes tråkigt att åka från Linus och Vincent. Jobbigt att ha halva familjen någon annanstans!

Idag tycker iaf jag att Noel är mycket bättre. Vi får se vad doktorn tror nu på förmiddagen. Vill ju gärna åka hem och tillbringa alla hjärtans dag hemma. Jag saknar min säng och att få ligga och mysa i soffan framför tvn..
Men huvudsaken nu är att Noel blir frisk. Det får ta den tid det tar! :/

Nu ska jag äta lite frukost medan N sover gott..

Ta hand om varandra och ha en fin dag med mycket kärlek! <3

Puss