Den ständiga oron!
Jag har ett "problem" just nu! Går ofta och längtar efter lillis i magen nu. Samtidigt som jag är livrädd för hur livet med 2 barn kommer att se ut!? Hur kommer Vincent att ta det? Kommer kärleken räcka åt 2 barn? Har jag gett Vinne FÖR mycket kärlek och uppmärksamhet, eller kan man ge ett barn För mycket utan att det blir fel? Hur kommer den lilla att vara? Kommer jag verkligen räcka till? Hur prioriterar man? En ledsen bebis eller en liten pojke som vill leka med sin mamma?
Som ni ser funderar jag en hel del just nu. Linus kommer ju att vara mitt uppe i sin hockey säsong.. Jag har en underbar familj som alltid ställer upp och hjälper till när det behövs men jag vill ju klara mig själv! :/
Jag försöker mitt i all oro ändå tänka att det kommer att gå galant! Vinne kommer älska den här lilla bebisen lika mycket som vi och bebisen kommer att bli snäll och nöjd. Amningen kommer att funka och den kommer att finna sig i det mesta. Men så kommer det som vanligt ett MEN!
Vi kan få ett barn med ont i magen och som är missnöjd med livet som bebis som sin storebror! Det kommer jag alltid att ha i bakhuvudet!
Nu ska jag försöka tänka positivt! Min största oro kommer alltid att ligga hos Vincent! Är han redo för ett syskon!?
Det återstår att se! :)
Kram på er sålänge...
Det klart det kommer gå galant gumman! För mycket kärlek tror jag aldrig man kan ge ett barn. Och tänk bara på din mamma som fick dig och Hanna, det gick ju bra.. Och min mamma som hade mig och Terese, det där med syskon balanseras ju ut på nåt via även om Vincent måste vänja sig vid att fokus hamnar på den lilla ibland. Men tänk så nyttigt också, för ensambarn som är vana vid att aldrig behöva ta hänsyn eller ha syskon omkring sig märks det ju på när dem blir stora sen. Och du som är så klok och har koll kommer fixa det där! Ös på med all kärlek du bara kan som mamma gumman, men glöm inte att ta hjälp och inte dra hela lasset om Linus är borta och sådär. Tänker på dig!
