Betchji

Det är onsdag morgon och klockan är väl 06.00 när jag vaknar hemma i lägenheten på Lindövägen och går på toaletten. Jag drar på mig trosorna när jag är färdig men känner att det blir lite blött i trosorna direkt. Är fruktansvärt trött så sätter på mig en binda och går och lägger mig igen. Jag förstod ju såklart att det förmodligen var vattnet men jag hade ju inget ont. När L vaknar för att åka till jobbet vid 7 går jag också upp. Jag berättar att jag tror att det har börjat läcka vatten och han vill såklart vara hemma från jobbet. :) Men jag säger åt honom att åka dit och att jag ringer om det händer något. (Kan ju ta väldigt lång tid hade jag hört)
Sen ringer jag syrran. Hon blir helt hysterisk (men överlycklig) och säger åt mig att genast ringa förlossningen. Jag ringer dit vid 8 och berättar att jag tror att vattnet har börjat sippra. Jag får som svar att det är väldigt fullt här uppe just nu men ni kan komma upp vid 10 så blir du undersökt då! Jaha tänkte jag, det låter ju bra. Jag hade inte ont eller så heller så det kändes ok.

Jag klädde på mig men kunde inte äta någon frukost. Sedan gick jag hem till syrran och fick då stanna några gånger när jag fick en värk! Men det var fortfarande ingen fara. Charlie som bara var 9 månader då skrattade åt mig när jag hade ont! ;) Hanna skjutsade oss upp till förlossningen där jag blev undersökt. Allt tog ganska lång tid då det var väldigt mycket barn som föddes just den här dagen. Jag passade på att skriva ett sms till Della och Alex som jag skulle träffat och lunchat med. Jag skrev, "Hej tjejer! Kan nog inte komma och äta ugnspannkaka idag för jag ska nog föda barn!" :) Dom ringde och önskade lycka till!
Vid 11.45 får vi besked att vi får åka hem. Ta en panodil och försök gå och lägga dig och vila. Mmm eller hur.. Vid det här laget hade jag rejält ont och fick stanna hela tiden påväg ner till bilen.

Väl hemma igen satte jag på ett bad och lade mig där. L gick och lagade pannkakor. Han var hungrig! :) Det var inte jag!! Efter ca 1 timma i badet började paniken smyga sig på mig och jag ropade på Linus att vi måste åka tillbaka. Jag höll mig ändå lugn och sansad nästan hela tiden. Linus ringde förlossningen men det var ju så fullt så det fanns ingen plats för oss. Hur ont har du på en skala 1-10 var frågan? Eh ja..jag har aldrig fött barn innan men nu vill jag typ dö, räcker det? Efter ett samtal till svärmor som i sin tur ringde förlossningen, fly förbannad fick vi komma upp igen. Linus pappa skjutsade oss och jag låg i baksätet och ville slå sönder inredningen i bilen. Dock så skrek eller svor jag aldrig utan andades och flåsade mest hela tiden. Det ska väl tilläggas att Linus pappa är gammal ambulans förare så han kom med lugna anvisningar då och då när han märkte att jag fick lite panik. Det var kaos på förlossningen när vi kom upp men efter mycket om och men fick vi komma in på ett rum och blev undersökta. Det konstaterades att jag var öppen 5 cm vilket alltså hade gått väldigt fort och jag hade kämpat på bra hemma. Nu är väl klockan 14.00..

Jag ville bada. Ingen bedövning! Badkaret var ledigt så där inne spenderade vi den kommande tiden. Hade en superduktig barnmorska som var inhyrd från Stockholm. Hon fick springa emellan olika rum. Det var som sagt väldigt fullt den dagen. Jag kämpade på med andningen och mellan värkarna drack jag väl typ 30 glas saft. Slemproppen lossnade och värkarna och trycket  blev bara starkare och starkare. När klockan var 15.40 ville jag gå på toaletten. Trycket var enormt och jag ville helt enkelt bajsa...trodde jag. Linus hämtade barnmorskan och hon undersökte mig. "Du ska nog inte bajsa, du ska föda barn" fick jag till svar då. Jag var redan öppen 10 cm..
Klockan 15.50 är jag inne i förlossningssal 61 och sitter på en pall. Jag kämpar på men tycker att tiden går sakta. Huvudet är ute men åker in igen. :/ Men när klockan är 16.21 föds lilla Vincent. Han var tagen av en snabb förlossning så han skrek inte. Det hela gick väldigt fort. Navelsträngen klipptes och 3 personer kom inspringandes i rummet och tog honom med sig. Linus fick också följa med. Min extremt duktiga barnmorska hann i alla fall förklara för mig att det inte var något allvarligt. Moderkakan kom ut smidigt direkt efteråt och efter 5 min kom Linus in i rummet med Vincent. Vi hade blivit föräldrar!

Jag var överlycklig, helt utmattad, trött, förvirrad, superglad och helt förälskad i denna lilla varelse.
På 6 timmar var förlossningen över och allt gick väldigt smidigt. Att få höra honom skrika var det bästa ljudet vi kunde tänka oss. DÅ!! :) Linus gick ut och ringde alla och berättade den glada nyheten. Vincent William Linus föddes alltså 27/5-09 klockan 16.21.. 4 dagar före BF. Han vägde 3365 g och var 49 cm.. En helt underbar liten pojke med stora röstresurser! :D

Jag klarade förlossningen utan bedövning och det har jag tänkt försöka med även denna gången! :/
Nu har jag i alla fall något att jämföra med och jag vet ju ungefär vad som väntar. Och jag ska säga att jag är laddad till tusen och inte ett dugg nervös. Jag vill föda barn! NU!